Foto: pixabay/freepik

Källkritikbyrån har publicerat en artikel med titeln "Fluorid i dricksvattnet – så säger forskarna". Vid första anblick ger artikeln intryck av att presentera en balanserad och trovärdig bild av forskningsläget, men vid närmare granskning framträder en allvarlig brist: artikeln nämner inte den avgörande skillnaden mellan naturlig kalciumfluorid och den kemiska natriumfluorid som tillsätts i produkter som tandkräm och dricksvatten. Det som gör detta än mer anmärkningsvärt är att samma förenkling förekommer hos en myndighet som Livsmedelsverket, vars uppdrag är att ge allmänheten korrekt och opartisk information. Frågan är om denna utelämning är ett medvetet val för att förenkla en komplex debatt eller ett allvarligt förbiseende som riskerar att vilseleda läsarna.

Naturlig fluorid vs. natriumfluorid

Naturlig fluor förekommer i berggrunden vilket gör att fluorid sipprar ut i grundvattnet. Halterna kan variera beroende på geologiska förhållanden, och i vissa områden där fluoridhalten är hög kan det leda till negativa hälsoeffekter som fluoros. De naturligt förekommande fluoridjonerna från kalciumfluorid är dock inte detsamma som natriumfluorid (NaF) – den förening som tillsätts i tandkräm och ibland i dricksvatten.

Natriumfluorid(NaF) är en syntetisk kemikalie som framställs industriellt. Den används främst för att förebygga karies, men dess potentiella risker har ifrågasatts. Trots detta behandlar Källkritikbyrån alla former av fluorid som om de vore samma sak – en förenkling som vilseleder läsaren och förminskar de vetenskapliga och etiska frågorna i ämnet.

Även i en äldre artikel med titeln “Här sprids fluorskräcken på nätet”

från Metro, där byrån kallade sig för Viralgranskaren förekommer samma fenomen.

På frågan om fluorid kan ligga bakom en ökning av ADHD och andra kognitiva nedsättningar svarar forskaren Mattias Öhman:

“–Vi finner inget stöd för att de fluoridhalter som finns i svenskt kommunalt dricksvatten leder till ökad förskrivning av medicin för ADHD, depression eller till ökad diagnosticering för psykiatriska problem.“

Problemet är att i Sverige, till skillnad från USA så tillsätter man inte natriumfluorid i vattnet. Självklart finns då inget stöd för att de fluoridhalter i svenskt vatten skulle orsaka dessa sjukdomar. Dessutom är Studierna som Öhman deltagit i gjorda på natriumfluorid, och inte naturlig kalciumfluorid. 

Vad som mer är anmärkningsvärt här är att fluoridhalterna i svenskt vatten i snitt är 1 ppm per liter. Medans en tandkrämstub inehåller så mycket som 1500 ppm natriumfluorid per liter. Alltså i runda drag 1500 gånger mer. 

Källkritikbyrån använder också Karolinska institutet som källa i sin artikel, där docent Maria Kipper och professor Agneta Åkesson skriver om riskerna kopplat till ämnet.

Förvånansvärt, så gör man här heller ingen skillnad på naturligt förekommande fluorid (kalciumfluorid) och det syntetiska, natriumfluorid (NaF) 

Vad är natriumfluorid?

Natriumfluorid betecknas Sodium fluoride på engelska. Vilket också kan förvirra debatten i ämnet.

Natriumfluorid är en icke organisk kemisk förening som tillverkas genom att kombinera fluorvätesyra med natriumkarbonat eller natriumhydroxid. Det är alltså ett ämne som inte förekommer naturligt utan är en produkt av kemiska processer. Natriumfluorid används inom flera områden:

Inom tandvården för att stärka tandemaljen och minska karies.

Inom industrin, bland annat vid glasproduktion och som bekämpningsmedel.

Natriumfluorid är giftigt och patenterades från första början som ett insektsmedel 1896.

Riskerna med natriumfluorid

Flera studier har pekat på potentiella hälsorisker med natriumfluorid, särskilt vid långvarig exponering. Fluorid man får i sig naturligt, exempelvis av vatten är redan upplöst i jonform. Vid förtäring av natriumfluorid, som är en jonförening, frigörs och absorberas fluoridjonerna snabbt och nästan fullständigt när det kommer i kontakt med vätskor i kroppen. Detta är alltså en process som inte förekommer naturligt.

Vissa forskningsstudier kopplar höga fluoridhalter (NaF) till sänkt IQ hos barn, och neurotoxicitet vilket väcker frågor om säkerheten även vid låga halter - Där man menar på att mer omfattande studier behöver göras.

Fluorid lagras i kroppen och kan på sikt leda till skelettfluoros, en sjukdom som orsakar smärta och stelhet i leder och ben enligt studier.

Forskning visar på en påverkan på den neurologiska utvecklingen både på djur och människa.

En metananalys från augusti 2024 bekräftar läget:

"

Det finns dock en stor mängd bevis på samband mellan fluoridexponering och IQ hos barn. Det finns också vissa bevis för att fluoridexponering är associerad med andra neuroutvecklingsmässiga och kognitiva effekter hos barn; även om det på grund av resultatens heterogenitet är lågt förtroende i litteraturen för dessa andra effekter. Denna granskning finner, med måttlig tillförsikt, att högre uppskattade fluorexponeringar (t.ex. som i approximationer av exponering som fluoridkoncentrationer i dricksvatten som överstiger Världshälsoorganisationens riktlinjer för dricksvattenkvalitet på 1,5 mg/L fluorid) är konsekvent associerade med lägre IQ hos barn. Fler studier behövs för att helt förstå potentialen för lägre fluorexponering för att påverka barns IQ.

"

Det är därför orimligt att inte skilja mellan naturlig fluorid och natriumfluorid i en artikel som påstår sig vara faktagranskande.

Halvsanningar underminerar förtroendet för myndigheter och granskare

På Livsmedelsverkets informationssida om fluorid förekommer, hör och häpna samma misstag. Det enda som nämns är:

"Förutom dricksvatten finns andra källor av fluorid, till exempel grönsaker, fisk, te samt tandkräm och fluorsköljning. Vatten bidrar vanligen med det största intaget."

Men här står alltså ingenting om den distinkta skillnaden mellan naturligt förekommande fluorid och syntetisk natriumfluorid. Notera även att Livsmedelsverket inte har en separat sida för just natriumfluorid vilket hade förklarat saken. Dock så har giftinformationscentralen det.

Foto: Pixabay/privat                                                                                   

Genom att inte nämna skillnaderna presenterar Källkritikbyrån, Karolinska och Livsmedelsverket alla en ofullständig, förenklad bild av ämnet. Det är i sig problematiskt för en organisation som utger sig för att främja kritiskt tänkande och nyanserad information samt en statlig myndighet som påstås arbeta aktivt för säkra livsmedel i konsumenternas intresse . Den underliggande frågan är: har de alla misslyckats med att göra en grundläggande faktakoll, eller har de medvetet valt att utesluta information som kunde komplicera frågan?

Källkritik kräver att vi granskar även faktagranskare och myndigheter, och i detta fall verkar det som att både Källkritikbyrån och livsmedelsverket har brustit med halvsanningar som vilseleder medborgarna.

En uppmaning till allmänheten

För att skapa en balanserad och informativ debatt om fluorid är det nödvändigt att lyfta fram alla aspekter, inklusive skillnaden mellan naturlig fluorid och natriumfluorid. Då merparten forskning som rör säkerhetsriskerna gäller natriumfluorid och inget annat. Att utelämna sådana viktiga detaljer underminerar både allmänhetens förtroende och möjligheten till ett välgrundat ställningstagande. Källkritikbyrån bör ta sitt eget namn på större allvar och gräva djupare nästa gång de tar sig an ett ämne av denna komplexitet. Vad gäller Livsmedelsverket, som är en myndighet, så är det inget annat än skandal, vilket åter igen bevisar vikten av att hjälpas åt att granska granskarna.